Blott c:a 5 mil rakt öster om Stockholm ligger en hamn som spelat en betydelsefull roll i Sveriges sjökrigshistoria under 1500-talet och början av 1600-talet. Djuröhamn var en ypperlig hamn, djup, vidsträckt, väl skyddad med ändå tillgänglig från den stora segelleden utanför. Den är även relativt lätt att nå landvägen från Stockholm. Endast ett sund, Simpströmmen, skiljer Djurö från Värmdölandet.
Från slutet av 1300-talet till år 1523 då Gustav Vasa blev Sveriges kung, var Danmark, Norge och Sverige en politisk union med en gemensam regent. Det var en tid av stora konflikter mellan unionsanhängarna å ena sidan och de som strävade efter ett självständigt Sverige å andra sidan. Under denna tid använde de danska kungarna och stormännen ofta Djurhamn som bas för sina operationer mot Stockholm.
En av de äldsta skrifter där Vindö förekommer är kung Valdemars jordebok från 1200-talet.
På 1300-talet förekommer också ett omnämnande. Stockholmsborgaren Henrik Sunnudag, som då tydligen var ägare till hela Vindö, pantsatte ön på tio år till Clara kloster för att på detta sätt bereda plats för sina fyra döttrar (i klostret).
Det är mycket troligt att det funnits människor på Vindö några tusentals år tidigare. Vid Återvall på Värmdö har man funnit en stenåldersboplats som av geologerna uppskattas vara från 2300 år f Kr. Och om det fanns människor där så kan man anta att de även jagade och fiskade på och kring Vindö.